Att sörja och glädjas

(null)
Ja vad ska en säga? Senaste veckorna har verkligen varit en berg -och dalbana på många plan i mitt liv. Ibland har jag skrattat häjdlöst till tårarna har sprutat, ibland har jag gråtit av sorg så mycket att hjärtat har velat hoppa ur led.  

I fredags sa vi farväl till vackra mormor, hon som alltid litade på oss även om minnet sviktade, hon som orkade leka även om kroppen var trött och hon som jag känt hela mitt liv. Det är en märklig känsla att ta adjö av någon, att aldrig mer få prata med den personen. Men Nora sa något alldeles finurligt som jag alltid kommer bära med med mig. Om vi tänker på mormor tillräckligt mycket så kommer hon alltid finnas kvar. Därför ska jag alltid minnas dig. Vila nu mormor, så ses vi i Nangijala. 
ÖVRIGT | | Kommentera |
Upp